Vårblommor

Det har varit en varm vecka. Vädret har varit soligt och skönt. Vi inledde med 1:a maj på måndagen och det var en mycket lyckad tillställning. Jag vet inte exakt hur många vi var men en bra bit över 100 iallafall och det känns alltid skönt att få fira vår (Arbetarrörelsens) dag tillsammans med kamrater och vänner, nya som gamla.

Resten av veckan har fortsatt på samma tema. Det har varit sådär varmt så man bara velat vara ute och. Det här varit sådär fint så man bara velat ta kort på allt.

När blommorna nästan slagit ut..
Ebba och jag leker att vi är i kalmar. Och vi är Jättestora ;) (den här skulpturen står också i stadsparken, fast typ två meter hög).

Vi har varit på affären flera gånger denna veckan också, dels på mataffären och dels har vi varit iväg och köpt ett våffeljärn. Ebba har varit ganska trött på att cykla efter att han åkt till och från förskolan så hon har bett om att få åka vagn, då har jag fått promenad och har faktiskt nåt mitt stegmål flera gånger den här veckan. Vagnen är bra just när man ska handla mat också, eller våffeljärn, för det får plats mer i den än i cykelkorgen.

Så, idag blev det söndagsvåfflor. Vi äter inte våfflor varje söndag, men fler söndagar än många andra. Ibland hemma och ibland borta. Nu var vi hemma hos oss. Det var därför vi behövde det nya våffeljärnet. Våfflorna blev goda och efter våfflorna blev det spontanpyssel med gästerna.

Den här står på mitt köksbord. Jag önskar jag visste vem som tog sig igenom arbetet att göra loggan så härligt pärlig. Jag inser att vem som helst kan ta loggan och sänka upplösningen, men när jag nu trots allt inte gjorde det utan istället stal den rakt av hade jag gärnat gett cred åt vem det nu var som gjorde det.. Se gärna länken i texten nedan var jag hittade den.

Vad som inspirerade till spontanpyssel var en blomma jag gjort tidigare under dagen. Jag skulle vilja skriva någonting om politisk konst. Jag gillar den ofta. Den blir lätt så stramt redig. Men jag har inte för mycket att säga om konst annars. Jag gillar att ha fina saker runt mig, vem gör inte det. Men fina saker jag vill ha runt mig faller i regel i en av tre kategorier. Det är antingen någonting nördigt, som rupeerna jag gjorde härom veckan. Någonting politiskt, som de olika planscherna jag ramat in på mina väggar. Eller så är det Ebba. Hon är sin egen kategori, hon får vara var hon vill här hemma. Skämt åsido, jag har henne knappt alls avbildad här hemma, men hon är på hälften av alla kort jag tar skulle jag tro, det är ganska mycket för att bara vara ett motiv.

Den här blomman hamnar både i kategorin politiskt och nördigt. Pärlplattor, eller pixelkonst, räknas till nördigheter. Jag har inte designat den här blomman själv. Jag hittade den på en småsuddig bild på twitter. Någon i Motala verkar ha designat den.

Här är en tydlig bild ifall någon annan vill återskapa den i framtiden.

Glasögon

Av alla konstiga saker man kan vara förvånad över så är jag förvånad över hur jag ser ut. Eller kanske snarare att jag fått komplimanger för hur jag ser ut utan glasögon på sistånne. När det blivit ljusare ute har jag börjat ha solglasögon igen och därför är jag ibland glasögonlös i skiftet mellan inneglas och uteglas.

Tydligen ser jag bra ut utan glasögon. Det innebär inte att jag kommer sluta använda dem någon gång snart, det mesta är lite suddigt utan dem. Men den tanke som kommit smygande under våren, att det kanske är dags för ett par nya känns lite mer nära nu än förr. Kanske önskar jag mig det i födelsedagspresent, nya glas :)

Så här kan jag se ut utan glasögon, lite trött. Tur att jag inte är lika suddig som allt runt mig.

I övrigt pågår förberedelserna för fullt inför årets 1:a maj. 1:a maj är vår dag. Arbetarrörelsens dag. Vi firar våra segrar och blickar fram mot nya. Vi protesterar mot orättvisor och samlar oss för att stå emot dem. Jag har inte gjort mer än någon annan av förberedelserna, med tanke på skolan och jobbet som tar mycket tid. Men jag har gjort nog för att det ska börja kännas nära. Jag ska stå på scenen och är lite nervös. Men ska inte hålla något regelrätt 1:a majtal och är nöjd med det. Kom gärna och fira med oss på Lindöskolan i Kalmar på måndag.

Nu fortsätter veckan med jobb imorgon och vabb på fredag för förskolan har studiedag. Sen jobb i helgen och en 70-årsfest. På fredag kommer också nya Mario kart. Det är det bilspelet vi sett fram emot sedan vi skaffade vårt nintendo switch. Får se vad Ebba gillar det när det kommer.

Pärlor och pauser

Den här veckan har vi hittat tillbaka till pärlpysslen. Vi har varit ganska pyssliga hela våren, Ebba och jag. Men det har varit många olika sorters pyssel. Allt anpassat efter Ebbas intresse just då, om det så varit kartor, klockor eller kakbak.

Det här var pausunderhållning i studierna häromdagen.

Att pärla är ett gemensamt intresse. Som ett slags utlopp för någon typ a kreativitet, och samtidigt en nästan meditativ koncentration när man väl bestämt sig för var varje pärla ska vara och med stort tålamod placerar dem där. Jag har en idé till ett myket större projekt, men det kanske blir över semestern. Hur eller hur skulle jag behöva köpa fler pärlor till det, och nya plattor, sådana man kan koppla ihop.

Veckan har varit pluggintensiv. Jag har läst mycket men bara skrivit lite. Jag har också intervjuat en kollega och förberett mig på att berätta om det nästa vecka. Ofta går pluggandet i veckofaser för mig. Beroende på hur många arbetspass jag har en vecka får jag också mer eller mindre skolarbete gjort. Tyvärr landar det ibland så att jag är ute i sista minuten med en uppgift för att jag jobbat mycket, och sen är jag ledig flera dagar veckan efter en inlämning. Det känns lite trist, men är väl helt enkelt en del av att studera som jag gör. Om 406 dagar är jag färdig. Då räknar jag med att vara specialistundersköterska, och ännu bättre på mitt jobb än vad jag är idag.

Idag jobbade jag på en avdelning jag inte brukar vara på. I samma hus som vanligt, men på en annan våning. Det är då man verkligen kan se sin kompetens. Vi var två personal som i princip var nya på avdelningen. Inte nya i verksamheten men nya på avdelningen. När man kommer ur sina rutiner och det som vi ibland kallar personkännedom blir man tvungen att använda den generella yrkeskompetens man har. Då ser man sitt eget kunnande tydligt, även om man aldrig är så bra som den ordinarie personalen när man är ny.