Snödag

Det är mörkt ute, såhär klockan halv sex på kvällen. Ändå är det ljusare än på länge. Det är härligt at äntligen se lite snö på marken. Det har varit minusgrader hela dagen och ebba och jag har njutit av det. Eller, ja, ebba har njutit av det. Jag har ätit paracetamol och tagit mig igenom det. Men en av dagens höjdpunkter var ändå att gå ut och känna på snön. Det tyckte även jag.

vi började med att känna på snön på balkongen innan lunch. Men det blev kortvarigt i kylan. Till tandläkaren blev det termobyx utan konflikt, välspelat..

Ebba har varit hos tandläkaren idag, på rutinkontroll. Det var dagens projekt, vi hade också pratat om att gå och köpa kaffe men det får vänta till imorgon, när vi varit hos tandläkaren ville ebba leka i snön och efter det var vi alldeles för blöta och kalla för att gå och handla. Tandläkaren räknade Ebbas tjugo tänder, det var tydligen lagom många. De såg fina ut och två har börjat bli lite lösa redan sa hon. Jag tyckte det lät tidigt men det var inom gränsen för normalt. Jag räknar det som dagens nya kunskap. Barn kan börja tappa sina tänder redan vid tre och ett halvt års ålder. Det kommer antagligen ta typ ett år innan de ramlar ut eller innan det kommer några nya sa hon. Jag hoppas det. Jag är inte riktigt redo för att mitt barn ska få vuxentänder än. Hon är ju inte vuxen liksom.

Angående det sannolika vinsttaket

Där finns få saker jag finner så provocerande som vinstivrare i den offentliga sektorn, eller det som borde vara den offentliga sektorn. Folk som tycker att skolor, sjukhus och klädbutiker bör spela enligt samma regelverk.

Den utredning som regeringen låtit göra, efter påtryckningar från vänsterpartiet och med tydligt stöd i opinionen visar på hur Sverige kan bli lite mer som alla andra länder. Att Sverige som enda land i världen tillåter fria vinstuttag i skolor är inte bara obehagligt utan också ett hån mot alla oss som betalar skatt. När vi betalar skatt vill vi ju att den ska finansiera sånt som vägbyggen, kollektivtrafik, skolor, sjukvård och allt detdär andra som gör att samhället fungerar och vår vardag flyter på.

De så kallade välfärdsföretagen, aktieskolorna och vinstvårdarna drivs inte främst med privata medel. Pengarna som kommer in i dehär verksamheterna är skattepengar. Men det överskott som verksamheterna genom ”besparingar” lyckas generera hamnar i fickorna på ägare. Så tas skattemedel för att öka på privata förmögenheter. Skattemedel bör istället användas för att bekosta välfärden. Den ”vinst” som endel verksamheter lyckas generera bör inte vara en målsättning, istället bör besparingar i vissa delar av verksamheten användas för att bekosta satsningar på andra delar av verksamheten. I många fall bör de besparingar vi ser idag rakt av undvikas, ofta handlar besparingar om att dra ned på löner och anställningsvillkor. Tanken att stressade oroliga människor gör ett bättre jobb förstår jag mig inte på.

Det utredningen föreslagit är inte något vinststopp, utan vad man föreslår är att vinst bara ska kunna göras på de pengar man själv satsat. Altså kan man fortfarande göra vinst, men inte med skattemedel som insats. Det föreslås också en begränsning av vinstuttaget. Även på det kapital man själv satsar i dehär företagen, det är ett minst sagt rimligt sätt att göra branchen mindre attraktiv för företag vars grundidé är att tjäna pengar på det som andra är beroende av, utbildning och sjukvård.

Ett läkarbesök är inte en tröja.

Det här är antagligen den sista juldekorationen ni får se här för denna säsongen.

Nyårsdagen, förändringarnas dag

Igår blev ingenting som det var tänkt. Det var nyårsafton och Ebba var sjuk. Hon kräktes rakt ut ett par gånger och bäddade ner sig i soffan sen. Det verkar vara lite av ett tema, att någon i familjen ska vara sjuk över vinterhögtiderna. Jag trodde nästan vi klarat oss i år. Hon har mått bra idag och jag tror inte att det var någonting allvarligt hon kräktes för. Idag har hon kunnat äta bra igen och varit lika pigg som vanligt.

Många på internet verkar vilja att 2017 blir bättre än 2016. Det vi måste minnas då är att årtalet inte gör någon skillnad. 2017 må vara ett primtal, men det blir inte automatiskt ett prima år för det. Det är vi som lever året som avgör vad vi vill fylla det med. Därför har jag spenderat nyårshelgen med att leka med ebba, gå promenad och lekt på lekplats. Jag har också tagit en del kort och ser fram emot att göra mer av det under året som kommer. Jag hoppas kunna ägna mig en aning mer åt politik och studier än tidigare. Och jag är beredd att efter nära ett decennium släppa CalCon för ett tag framöver. Men inte än. Vi är mitt i uppladdningen inför årets höjdpunkt.

Mer om allt i framtiden! CalCon är i vecka 8. Det återstår mycket att göra innan dess.

Prommenadbild från nyårshelgen.