Tre kurser på en gång!?

Så tog plötsligt vardagen vid när skolan började igen efter ett kort uppehåll över jul. Nu är det tre kurser kvar innan jag är specialistundersköterska. Salutogent arbetssätt, Palliativ vård och omsorg, samt projektarbete. Salutogent arbetssätt började vi för någon vecka sedan nu och den handlar mycket om konkreta metoder inom äldreomsorgen. Åtminstånne beskrivs det så. Palliativ vård och omsorg börjar om några veckor. Det ska bli intressant att prata mer om. Palliativ vård är en sån där sak man ofta pratar om och inte riktigt menar det man säger. All paliativ vård sker ju inte i livets slut även om det ofta är det man menar.

Projektarbetet är den kurs jag kommit mest igång med. Men antagligen också den jag har mest kvar att göra i. Den löper liksom parallellt med resten av terminen. Lite vid sidan av. Alltid närvarande, aldrig riktigt där. De andra två kurserna ligger schemalagda som vanliga kurser. Vi har läst två kurser åt gången nästan hela utbildningen. Projektarbetet har få lektioner och mycket arbete. Jag tror att det kommer gå bra, men det gäller nog att ligga i framkant på alla kurserna. När man läser tre kurser på samma gång är det lätt at någonting havererar. Låt oss inte räkna med det.

också: Lite nya bilder på nya glasögon. För jag gillar selfies, när de ser bra ut.

Pyssellevel up

Vi skaffade en laminator häromveckan. Hoppas på att det ska vara ett bra pysselverktyg i framtiden. Idag har jag byggt en skog med den.

Vi har städat undan alla julsakerna. Vi hade ju inte så många framme, men granen och lite stjärnor som hängt i fönstrena. Nu har vi vanliga tråkiga lampor i fönstrena.

När Ebba började tröttna på att plocka julsaker lekte hon tält med julkorten. och plötsligt hade vi fått inspiration. Våra pokémon ville campa, och då behövde de så klart en skog. Det finns massor av sätt att göra en skog. Men jag bestämde mig för att pröva laminatorn och se vad den kan göra. Idag har vi konstaterat att den kan göra träd. De står fint men inte vidare stadigt. Däremot räknar jag med att de går att spara och ha vid ett senare tillfälle ifall någon vill annan vill tälta igen någon gång. Det är väl den stora fördelen med laminatorn. Saker man gör av papper tål plötligt lite mer och är lite mindre fladdriga.

Konstigt elfel

Jag var på verkstaden igår. Det är sällan jag lämnar ifrån mig min cykel så. Det är som att jag satt någon slags stolthet vid att kunna laga den själv. Nu ville jag byta ut min sedan flera år spruckna sadel och behövde dessutom laga ett lyse.

Hade det bara varit att byta sadeln då hade jag gjort det hemma, men att byta lyset var bortom mig. Mitt framlyse är ett fint dynamoljus som lyst bra sedan cykeln var ny i mellandagarna 2011 (om jag minns rätt) men i höstas började det glappa. Jag ruckade lite på det och hittade ett läge som innebar att det lös stadigt, och utan att slockna under färd. Däremot lös det inte i närheten av vad det brukat göra. Jag syntes på långt håll, men jag såg inte alls så mycket som jag skulle vilja se när jag cyklar.

På verkstaden prövade de att göra rent kontakterna och ett par andra saker som inte gjorde någon skillnad sen konstaterade de att de inte heller kunde småelektroniken bra nog. De föreslog att byta. Efter en timmes lödande, sladdförlängande och småskruvande hade de fått mitt nya lyse på cykeln.

Jag är nöjd. Sensmoralen antar jag är någonting om trafiksäkerhet och att det går ganska fort att få någonting lagat när man bara bestämmer sig för det. Synd att jag väntade hela hösten när jag kunde haft nytt lyse för länge sen. Men härligt att äntligen kunna cykla och se i mörkret igen.

Här står den, med sin nya fina sadel och bara väntar på mig efter en dag i regnet under tiden jag jobbat.