Semesterslut och lägenhetsvisningar

Snart är semestern slut. Det här varit fyra bra veckors ledigt. Det mesta som hänt på semestern har hänt i de sista två veckorna, men den första veckan var nog ändå den som försvann mest. Första veckan var det bakning och förberedelser varje dag för födelsedagsfirande. Jag vet inte riktigt varför men det kändes som mer jobb i år än vad jag minns att det brukar vara. Vi får se vad som händer nästa år.

Jag bestämde mig också i början av semestern att jag skulle låta mina naglar växa en liten bit, jag saknar ofta de långa naglarna jag hade förr när jag jobbar, men med såhär fyra veckors naglar börjar jag tycka att de är lite i vägen, jag kan knappt skriva på telefon eller tangentbord och jag har svårt med mina kuber. Jag klipper dem nog innan helgen. Det är de små detaljerna som gör att man minns hur härlig vardagen är.

Sommaren är lite som att sticka ett sugrör genom ett par gurkskivor. Det blir inte så himla annorlunda och man vet att den kommer igen med jämna mellanrum. Men visst är det lite festligt ändå.

Under senvåren och sommaren har jag fått kolla på en handfull lägenheter. Då menar jag en liten (5) handfull, inte en stor (12). De fem som har flest köpoäng hos kalmarhem, av dem som intresseanmält, får gå på visning när de har en lägenhet ute. Men så hände det plötsligt, jag har köplats ett på en lägenhet. Med lite drygt fyra års kötid kan jag bara säga jag är glad att det byggs så mycket som det gör i Kalmar, det kommer märkas när alla dessa lägenheter står färdiga etappvis. Viktigt också att så många av dessa är hyresrätter. Jag har tackat ja till den jag hade förstaplats på. Nu ska kalmarhem göra en del pappersarbete och sen ska de avgöra ifall jag kan passa som hyresgäst. Eftersom att jag redan bor hos dem kan jag inte tänka mig annat än att det kommer gå bra. Ibland (har jag sett på Facebook) säger man grattis år folk när de lyckats hitta ett nytt hem, men det känns inte som att jag varken fått något eller gjort något, jag har inte haft tur och jag har inte vunnit någon budgivning. Jag har bara stått i kö längst. Men grattis mig antar jag, för att jag kanske får en lägenhet med två sovrum.

Ni skulle ha sett de här när de var två taniga blad som stack upp ur ett mjölkpaket. Ebba var så nöjd när hon äntligen fick ta med dem hem från förskolan. Nu är vi båda himla nöjda att de växer som de gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *