Pärlor och pauser

Den här veckan har vi hittat tillbaka till pärlpysslen. Vi har varit ganska pyssliga hela våren, Ebba och jag. Men det har varit många olika sorters pyssel. Allt anpassat efter Ebbas intresse just då, om det så varit kartor, klockor eller kakbak.

Det här var pausunderhållning i studierna häromdagen.

Att pärla är ett gemensamt intresse. Som ett slags utlopp för någon typ a kreativitet, och samtidigt en nästan meditativ koncentration när man väl bestämt sig för var varje pärla ska vara och med stort tålamod placerar dem där. Jag har en idé till ett myket större projekt, men det kanske blir över semestern. Hur eller hur skulle jag behöva köpa fler pärlor till det, och nya plattor, sådana man kan koppla ihop.

Veckan har varit pluggintensiv. Jag har läst mycket men bara skrivit lite. Jag har också intervjuat en kollega och förberett mig på att berätta om det nästa vecka. Ofta går pluggandet i veckofaser för mig. Beroende på hur många arbetspass jag har en vecka får jag också mer eller mindre skolarbete gjort. Tyvärr landar det ibland så att jag är ute i sista minuten med en uppgift för att jag jobbat mycket, och sen är jag ledig flera dagar veckan efter en inlämning. Det känns lite trist, men är väl helt enkelt en del av att studera som jag gör. Om 406 dagar är jag färdig. Då räknar jag med att vara specialistundersköterska, och ännu bättre på mitt jobb än vad jag är idag.

Idag jobbade jag på en avdelning jag inte brukar vara på. I samma hus som vanligt, men på en annan våning. Det är då man verkligen kan se sin kompetens. Vi var två personal som i princip var nya på avdelningen. Inte nya i verksamheten men nya på avdelningen. När man kommer ur sina rutiner och det som vi ibland kallar personkännedom blir man tvungen att använda den generella yrkeskompetens man har. Då ser man sitt eget kunnande tydligt, även om man aldrig är så bra som den ordinarie personalen när man är ny.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *