Symboler

Idag var vår chef hos oss och delade ut regnbågsflaggor på alla avdelningar. Hon gjorde också andra saker såklart, hon är hos oss nästan varje dag. Men jag tror inte att man kan överskatta vikten av regnbågsflaggor. Ibland klagar jag på hur de blivit nästan meningslösa. Dessa nästan intetsägande symboler verkar betyda så många olika saker nuförtiden att de lika gärna kunde betyda ingenting. Men samtidigt är regnbågsflaggan en av de mest värdefulla symboler som finns för många, inte minst på äldreboenden.

Man låter sig lätt luras att tro att hbtq-personer blivit vanligare i vårt ”moderna” och ”upplysta” samhälle. Men jag vet ingenting som tyder på det. Däremot ser vi att allt fler hbtq-personer vågar komma ut idag. Allt färre går med på att leva i bildliga garderober. Men de som tvingas eller känner sig tvungna att leva sina liv i garderober är fortfarande alldeles för många. Inte minst i den äldre generationen, där ännu färre förväntas komma ut, och ännu färre därför gör det. Alldeles för många känner sig tvungna att leva i förhållanden de önskar att de kunde lägga bakom sig, eller i förhållanden de önskar att de vågade göra offentliga, eller kunde få erkända. Alldeles för många tvingas utstråla en könsidentitet de inte känner sig hemma i. Detta är ett problem i hela samhället men i en generation där färre kommer ut är det rimligt att tro att fler fortfarande lever i garderob.

Därför spelar det ingen roll att jag inte vet ifall någon som bor på mitt jobb är hbtq-person. Därför spelar det ingen roll ifall någon säger eller inte säger det till mig, eller vilka de är som flyttar in till oss härnäst. Jag är fortfarande säker på det bor, har bott eller kommer at bo hbtq-personer hos oss. Och det finns, i min erfarenhet, få saker som är så betryggande innan man kommit ut som synliga hbtq-symboler på allmänna platser. Som ett tyst erkännande av att du finns, och det är självklart att du gör det. Detta tysta erkännande kan göra skillnaden mellan att känna sig välkommen i sitt nya hem och att inte göra det. Man kan inte överskatta vikten av det.

20160826_095559

Efter att ha tagit dagens bild ställde jag den i fönstret där den är väl synlig, men ändå väldigt ur vägen. Jag hoppas att den får stå där så länge som den behövs. Men antagligen kommer vi vara tvungna att plocka ner den ganska snart. Det är trots allt ett demensboende jag jobbar på och allt som inte sitter fast tenderar ”få ben” och ”flytta sig självt”. Vi kanske får ställa den på en mindre synlig plats framöver.

Höststormar

Nu har jag varit tillbaka på jobbet i ett par veckor och det känns som om sommaren vore slut redan. Det har blåst ordentligt de senaste dagarna och jag hälsar viden som ett underbart hösttecken. Min favoritårstid, brukar jag säga, är vintern. Men jag gillar hösten också, så jag hälsar den gärna välkommen lite innan den är här. Augusti och september har alltid känts som nystartsmånader för mig. Sommaren med sin ledighet, om det så är semester eller lov, är slut och nu är det snart dags att ta igång med vad man gjorde innan dess. Eller möjligen någonting helt nytt. Det är underbart.

De senaste åren har jag inte haft så mycket nya saker för mig, bortsett förståss från att de senaste tre åren antagligen varit de mest händelserika på mycket länge. I år ska jag börja plugga igen. Så det känns lite extra peppande att det snart är höst. Jag ska läsa utbildningen specialistundersköterska – äldre. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig att jag ska få ut av den, eller vad jag kommer att lära mig. Men jag hoppas att jag blir ännu bättre på mitt jobb och att jag tycker det är roligt under tiden. Jag brukar gilla att plugga och att lära mig saker så det borde gå bra. Det är nästan en månad kvar till första kursen börjar, så än så länge finns ingenting jag kan göra, mer än att peppa.

Jag funderar på att uppgradera och städa ur min dator lite föra att kunna ta med mig den när jag pluggar. Jag hade egentligen bestämt att min bärbara dator skulle få vara stationär nu eftersom den blivit lite trött, men det var innan jag visste att jag skulle plugga igen. Så nu får jag kanske omvärdera det. Jag ska plugga på distans och jobba under tiden, så det blir mycket hemmaplugg räknar jag med men vi har ändå föreläsningar ganska ofta och jag hoppas kunna sitta ute och plugga ibland. Vi får se hur det blir med allt. Det skulle kosta lite mer än jag är beredd att lägga på min dator just nu, men kanske när årets löneökning kommer.

Jag kommer antagligen prata mer om min dator när det väl händer. Men för nu är jag nöjd med att det ligger skuggor långt ut på gatan nedanför balkongen trots att det är sent på förmiddagen. Det svalkar skönt i vinden.

20160810_095733

Semester sammanfattad

Semestern är slut. Jag har jobbat en dag och nu har jag en ledig dag. Jag har haft en bra semester och fått precis lagom mycket gjort. Jag har varit på museum i snitt en gång per vecka, jag har också besökt slottet och varit mycket på biblioteket. Ebba har älskat det. Jag tipsar gärna om den nya kronanutställningen på kalmar länsmuseum ifall man har barn. Eller den gamla utställningen ifall man är vuxen ;)

Jag har också cyklat en ordentlig cykeltur. Det är lite som att ingen sommar är en riktig sommar ifall man inte får cykla åtminsånne in i ett annat landskap. Oftast betyder det blekinge för mig. I blekinge finns en familjeanknytning och dessutom är vägen förhållandevis lättcyklad och samtidigt avkopplande vacker. Jag brukar säga att det är tio mil ner till skärgården. I år kom jag bara upp i nittiosex kilometer. Men jag körde inte samma väg jag brukar precis i början. Jag tror jag hade gjort tio mil ifall jag kört över jungbyholm innan jag svang söderut, då hade jag också fått lite mer cykelväg och lite mindre bilväg. Men det är marginellt. Sammanlagt cyklade jag fem timmar och fyrtio minuter den dagen. Inte ens en arbetsdag, och ändå en bra sträcka :)

De som känner mig vet att sommardagar också är bakdagar för mig. Dels för att många födelsedagar ligger på sommaren men också får att någonting i mig bara gillar köket bättre på sommaren. Det är lite opraktiskt för det blir väldigt varmt när man har ugn och spis på i sommarhettan. Men jag kan inte riktigt låta bli. Innan jag fyllde år bakade jag massor och nu bakar jag igen, snart fyller ju ebba år.Idag har jag gjort snickerskaka och misslyckats med maränger. I ren otålighet tog jag ut dem för tidigt och nu känns det inte riktigt värt att sätta in dem igen, för vi ska snart ut. Vi får se ifall jag gör om dem ikväll. Hur eller hur måste jag baka någonting mer ikväll ifall jag ska bli av med äggulorna. Men det har varit en mycket varm dag idag. 23 grader ute och 27 inne sa min termometer. Då öppnade jag korsdrag och nu är vi nere på 26 grader.

Andra saker som har hänt denhär semestern är att jag köpt pärlor till våra pärlplattor och ebba har börjat gilla pokémon. Jag hoppas att jag kan kanalisera det när hon blir lite äldre så att hon inte bara gillar TV-serierna och möjligen de allra nyaste spelen. Själv gillar jag mest de gamla och har knappt spelat de nya spelen. Förutom GO såklart. Men det är inte alls säkert att det kommer finnas när hon blir större. Det är alltid svårt med spel som lagras på någon annans server. De första spelen kan man spela än idag. Men pokemon GO kommer vi bara kunna spela sålänge spelarbasen är stor nog att det blir lönsamt att ha servrarna uppe.