Glasögon

Av alla konstiga saker man kan vara förvånad över så är jag förvånad över hur jag ser ut. Eller kanske snarare att jag fått komplimanger för hur jag ser ut utan glasögon på sistånne. När det blivit ljusare ute har jag börjat ha solglasögon igen och därför är jag ibland glasögonlös i skiftet mellan inneglas och uteglas.

Tydligen ser jag bra ut utan glasögon. Det innebär inte att jag kommer sluta använda dem någon gång snart, det mesta är lite suddigt utan dem. Men den tanke som kommit smygande under våren, att det kanske är dags för ett par nya känns lite mer nära nu än förr. Kanske önskar jag mig det i födelsedagspresent, nya glas :)

Så här kan jag se ut utan glasögon, lite trött. Tur att jag inte är lika suddig som allt runt mig.

I övrigt pågår förberedelserna för fullt inför årets 1:a maj. 1:a maj är vår dag. Arbetarrörelsens dag. Vi firar våra segrar och blickar fram mot nya. Vi protesterar mot orättvisor och samlar oss för att stå emot dem. Jag har inte gjort mer än någon annan av förberedelserna, med tanke på skolan och jobbet som tar mycket tid. Men jag har gjort nog för att det ska börja kännas nära. Jag ska stå på scenen och är lite nervös. Men ska inte hålla något regelrätt 1:a majtal och är nöjd med det. Kom gärna och fira med oss på Lindöskolan i Kalmar på måndag.

Nu fortsätter veckan med jobb imorgon och vabb på fredag för förskolan har studiedag. Sen jobb i helgen och en 70-årsfest. På fredag kommer också nya Mario kart. Det är det bilspelet vi sett fram emot sedan vi skaffade vårt nintendo switch. Får se vad Ebba gillar det när det kommer.

Pärlor och pauser

Den här veckan har vi hittat tillbaka till pärlpysslen. Vi har varit ganska pyssliga hela våren, Ebba och jag. Men det har varit många olika sorters pyssel. Allt anpassat efter Ebbas intresse just då, om det så varit kartor, klockor eller kakbak.

Det här var pausunderhållning i studierna häromdagen.

Att pärla är ett gemensamt intresse. Som ett slags utlopp för någon typ a kreativitet, och samtidigt en nästan meditativ koncentration när man väl bestämt sig för var varje pärla ska vara och med stort tålamod placerar dem där. Jag har en idé till ett myket större projekt, men det kanske blir över semestern. Hur eller hur skulle jag behöva köpa fler pärlor till det, och nya plattor, sådana man kan koppla ihop.

Veckan har varit pluggintensiv. Jag har läst mycket men bara skrivit lite. Jag har också intervjuat en kollega och förberett mig på att berätta om det nästa vecka. Ofta går pluggandet i veckofaser för mig. Beroende på hur många arbetspass jag har en vecka får jag också mer eller mindre skolarbete gjort. Tyvärr landar det ibland så att jag är ute i sista minuten med en uppgift för att jag jobbat mycket, och sen är jag ledig flera dagar veckan efter en inlämning. Det känns lite trist, men är väl helt enkelt en del av att studera som jag gör. Om 406 dagar är jag färdig. Då räknar jag med att vara specialistundersköterska, och ännu bättre på mitt jobb än vad jag är idag.

Idag jobbade jag på en avdelning jag inte brukar vara på. I samma hus som vanligt, men på en annan våning. Det är då man verkligen kan se sin kompetens. Vi var två personal som i princip var nya på avdelningen. Inte nya i verksamheten men nya på avdelningen. När man kommer ur sina rutiner och det som vi ibland kallar personkännedom blir man tvungen att använda den generella yrkeskompetens man har. Då ser man sitt eget kunnande tydligt, även om man aldrig är så bra som den ordinarie personalen när man är ny.

Utveckling

I veckan var jag på utvecklingssamtal. Det är fortfarande lite ovant. Men jag har ju faktiskt ett barn i förskolan, så då gör man sånt. Jag känner mig gammal. Men ändå som att jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig varje gång. Jag vet ju att det går bra för Ebba, det får jag höra varje dag, så vad mer ska de säga. Så här efteråt vet jag inte riktigt vad mer de sa. Det visades många bilder från verksamheten. En viktig del av samtalet verkar vara att ge oss föräldrar en inblick i hur verksamheten ser ut och fungerar. Men vi får feedback varje dag kring vad som gjorts under dagen och jag vet redan att de har en bred och varierad verksamhet där barnen utmanar sig själva och sin nyfikenhet varje dag för att lära och leka. Vi pratade också om läroplanen, som i förskolan går mycket ut på att träna sin nyfikenhet och sin sociala förmåga. Naturvetenskap blandas med estetiska ämnen, allt på en treårings nivå. De jobbar med matematik, som mest består av lägesbeskrivningar och att jämföra olika saker. Uppanpå, framför, bakom, fler, färre, kantig och rund är saker som kommer hjälpa henne när hon ska göra matematik på skolnivå senare. Att läsa språk när man är tre år handlar mycket om att hitta ord för sin omgivning. Att beskriva saker i tal, bild och text. Med ”vanliga” bokstäver eller med sina egna.

Såhär kan det gå till när man utvecklas.

Idag är Ebba bortrest och jag tar dagen till att plugga. Jag försöker hålla någon slagt schema med täta men korta pauser för att hålla fokus. Det går sådär. Hade Ebba inte varit bortrest hade hon kanske varit på förskolan och jag på biblioteket istället för hemma vid skrivbordet. Men jag har iallafall börjat dagen i hustle-mode. Jag har ringt ett par stycken telefonsamtal och fått ett par viktiga saker gjorda. Men framför allt har jag startat dagen med något av det mest uppfriskande man kan göra om våren. Ett skönt bad i sundet. Jag badar hällre tidigt än sent om året och när jag nu ändå var barnledig idag passade det ganska bra att passa på. Så här i efterhand var det nog tur att jag gjorde det, för det har haglat senare under dagen.

Såhär kan det se ut när man kommer på i efterhand att någon säkert kommer be om bildbevis.

Att jag använder ord som hustle-mode är nog ett tecken på att jag kollat mycket på engelsk-/amerikanskspråkiga vloggare på sistånne. Ge mig gärna tips på svenska motsvarigheter.  Fixar-läge låter mest fjompigt i mina öron. Fjompigt är ett annat fjompigt ord.